Vad är ett receptivt fält

Detta inlägg behandlar nästa kursmål:

• Redogöra på grund av dem neuronala förutsättningarna till proprioception, smärta samt hudsensorik
• Beskriva hjärnbarkens struktur samt dess funktionella uppbyggnad
• Redogöra till sinnesorganens anatomi (och deras histologiska uppbyggnad) samt deras funktioner, inklusive dem viktigaste sensoriska bansystemens anatomi samt funktion ifrån känselorgan mot hjärnbarken

---

Ryggmärgens grå substans existerar organiserad inom flera lamellae.

Olika nervfibrer terminerar inom olika lamina.

ryggmärgens lamellae

Spinalnerv, utgår ifrån ryggmärgen. enstaka spinalnerv innehåller nervfibrer såsom består från flera neuroner. Sensoriska nervfibrer utgår ifrån dorsal root. Dessa neuroner kallas pseudounipolära, vilket betyder för att dem besitter axonutskott åt numeriskt värde håll. Deras cellkropp bildar dorsal root ganglion.

Mekaniska nervfibrer utgår ifrån ventral root.

Ett sensoriskt intryck förmedlas ifrån receptorer, genom ett nervcell inom ett spinalnerv mot ryggmärgen. denna plats kopplas signalen angående samt förmedlas från enstaka fräsch nervcell likt till signalen vidare, på grund av för att mot senaste nå hjärnan.

Människan besitter totalt 31 par spinalnerver:

• 8 cervikalnerver (C1–C8)
• 12 thorakalnerver (T1–T12)
• 5 lumbalnerver (L1–L5)
• 5 sakralnerver (S1–S5)
• 1 coccygealnerv

Cervikala spinalnerver namnges efter underliggande kota, medan resten namnges efter överliggande.

Detta beror vid för att den inledande cervikalnerven lämnar ryggmärgen ovanför inledande cervikalkotan, vilket fullfölja för att den åttånde samt sista cervikalnerven tvingas lämna ifrån beneath den sjunde samt sista cervikalkotan. Den inledande thorakalnerven lämnar därför ryggmärgen beneath inledande thorakalkotan.

Dermatom, zon vid huden vilket innerveras från enstaka speciell spinalnerv.

Några utvalda dermatom:

• C4: Nyckelben
• C6: Tumme
• C8: Lillfinger
• T4: Bröstvårtor
• T10: Navel
• L5: Stortå
• S1: Lilltå

Receptivt fält, zon vilket innerveras från ett nervcell. Fälten överlappar varandra, vilket betyder för att en stimuli är kapabel stimulera flera nerver. Lateral inhibition används på grund av för att redogöra precist lokalisation på grund av stimuleringen.

Fältets storlek beror vid tätheten hos receptorerna vid en visst region (tätare receptorer ger mindre receptiva fält).

Lateral inhibition, exciterade neuroner inhiberar intilliggande neuroner till för att precisera signalens lokalisation.

Mekanosensorik, innefattar vibration, tvåpunktsdiskrimination samt proprioception.

Tvåpunktsdiskrimination, numeriskt värde stimuli uppfattas liksom ett angående detta sker inom en receptivt fält.

Större receptiva fält vid en sektor ger högre tröskelvärde på grund av tvåpunktsdiskrimination samt detta behövs alltså längre avstånd mellan numeriskt värde stimuli till för att man bör behärska särskilja dem. Handen äger lägre tröskelvärde jämfört tillsammans med armen, eftersom receptortätheten existerar högre hos handen.

Adaptation, successiv minskning inom respons hos ett receptor nära långvarig stimulering.

identisk mängd stimulus genererar ej lika frekventa aktionspotentialer alternativt lika höga amplituder. mot modell får oss intryck då oss tar vid oss plagg, dock ej kurera tiden beneath dagen då oss äger dem vid oss, angående oss ej aktivt tänker vid detta. Receptorer existerar antingen snabbt alternativt långsamt adapterande.

Proprioception, förmågan för att behärska uppleva position samt rörelser från den egna kroppen.

Signaltransduktion

Från stimuli mot nervsignal.

Hudreceptorer

Hudens känslighet beror vid receptortätheten liksom skiljer sig åt olika områden.

Taktil känslighet existerar störst nära hårlös hud vid fingrar, handflator, fotsulor samt läppar.

Meissners korpuskel, epidermis samt ytlig dermis. överför enkel kontakt. Snabbt adapterande.

Merkelcell, stratum basale (epidermis). överför tryck samt strukturer vid ämne, liksom kanter samt upphöjningar. Långsamt adapterande.

Pacinis korpuskel, djup dermis samt hypodermis.

överför djupare tryck samt skakningar. Snabbt adapterande.

Ruffinis korpuskel, mellan stratum papillare (dermis) samt hypodermis. överför sträckning från huden. Långsamt adapterande.

MINNESREGEL
Ytliga tyskar: Meissner und Merkel
Djupa italienare: Pacini e Ruffini

Receptor	Modalitet	Receptivt fält	Adaptation
Meissner	Lätt beröring	Litet	Snabb
Merkel	Tryck samt struktur	Litet	Långsam
Pacini	Djupare tryck samt vibration	Stort	Snabb
Ruffini	Sträckning	Stort	Långsam

En djupare receptor får en större receptivt fält.

Hårfollikelreceptor, receptorer likt känner från stimuli vid avstånd genom håret.

Nociceptorer (fria nervändar), reagerar mot smärta alternativt potentiellt skadligt stimuli.

• Termisk nociceptor, reagerar vid skadligt upphöjd alternativt nedsänkt temperatur.
• Mekanisk nociceptor, reagerar vid överdrivet tryck alternativt mekanisk deformation.
• Kemisk nociceptor, reagerar vid kemikalier samt kryddor.
• Sleeping/silent nociceptor, reagerar endast ifall omkringliggande vävnad existerar inflammerad.
• Polymodal nociceptor, reagerar vid flera från dessa modaliteter.

Proprioceptiva receptorer

Muskelspole, sinnesorgan insprängd inom skelettmuskulatur. Består från inriktade små muskelceller (intrafusala fibrer) likt främst detekterar längdförändring från omgivande muskel.

Golgis senorgan, känselreceptor såsom sitter invävd mellan sentrådarna inom övergången mellan muskel samt sena. Skickar kunskap mot centrala nervsystemet angående senans tryck.

Namnet bör ej förväxlas tillsammans med golgiapparaten (båda döptes efter identisk vetenskapsman, Camillo Golgi).

Ledreceptorer, receptorer kring leder vars funktioner existerar uselt kartlagda samt därför existerar dem ej relevanta för att förstå.

Nervfibrer

Aδ-fibrer, myeliniserad nervfiber vilket därmed överför snabb, stickande samt vällokaliserad smärta, även kallat First Pain.

C-fibrer, omyeliniserad nervfiber liksom därmed överför långsam, dock långvarig, molande samt svårlokaliserad smärta, även kallat Second Pain.

Axontyp	Modalitet	Myelin	Hastighet
Aβ (A-beta)	Mekanosensorik	Ja	35-75 m/s
Aδ (A-delta)	Nociception	Ja	5-30 m/s
C	Nociception	Nej	0.5-2 m/s

Sensorsystem	Typ från afferent
Sträckreceptor inom muskelspole	Ia, II
Kraftreceptor inom Golgis senorgan	Ib
Kutana receptorer	Aβ, Aδ, C

Ia-fibrer signalerar angående hastigheten vid muskelns längdförändring, medan II-fibrer signalerar angående aktuell muskellängd.

Modulering samt neurotransmittorer

Sensitering (hyperalgesi), ökad smärtupplevelse nära smärtpåverkan.

nära upprepad smärtsignalering kommer smärtan successiv för att öka, även ifall själva stimulit ej förändras. Sensitering sker mot modell nära inflammation.

Substans P, neurotransmittor liksom utsöndras ifrån specifika sensoriska neuroner inom samband tillsammans smärtsamt stimuli, vilket överför smärta mot nervsystemet. Endorfin samt opiater begränsar frisättning från substans P, vilket fungerar vilket enstaka typ från smärtlindring.

bradykinin, prostaglandiner

---

Modalitet	Receptor	Fibrer
Beröring	Snabbt adapterande (Meissner, Pacini, hårfollikel, vissa nociceptorer)	Aβ
Beröring & tryck	Långsamt adapterande (Merkel, Ruffini, vissa nociceptorer)	Aβ, Aδ
Vibration	Meissner, Pacini	Aβ
Temperatur	Termiska nociceptorer	Aδ, C
Smärta & klåda	Fria nervändar	Aδ, C

Somatosensoriska bansystem

Inom somatosensorik sker detta en särskiljande mellan medveten samt undermedveten somatosensorik samt mellan mekanosensorik samt smärta–temperatur.

Det finns numeriskt värde par från bansystem på grund av medveten somatosensorik:

• Posterior sektion från viktig samt under
  • Mekanosensorik: Dorsal column–medial lemniscus pathway
  • Smärta samt temperatur: Spinothalamic tract (Anterolateral system)
• Anterior sektion från viktig samt ansikte
  • Mekanosensorik: Trigeminal lemniscus pathway
  • Smärta samt temperatur: ledning genom spinal nucleus of the trigeminal complex

Gällande undermedveten somatosensorik handlar detta angående proprioception såsom förmedlas ifrån fria nervändar mot cerebellum, vilket sker via spinocerebellar pathway.

Under huvud

Dorsal column–medial lemniscus pathway

Kontralateral bansystem likt överför mekanosensorik ifrån posterior sektion från huvudet samt beneath.

Dess nervfibrer rör sig ursprunglig inom numeriskt värde dorsala kolumner (fasciculi), beroende vid från vilket ställe kroppen dem överför somatosensorik, mot numeriskt värde respektive kärnor. Därefter rör dem sig inom enstaka ledning vilket kallas medial lemniscus.

1. Neuron ifrån mekanosensorisk receptor tillsammans med cellkropp inom dorsalrotsganglion rör sig upp genom dorsalkolumnerna, beroende vid vilken nivå dem träder in inom ryggmärgen, mot respektive kärna inom nedre medulla oblongata
   • Cervikalnivå: Fasciculus cuneatus – Nucleus cuneatus
   • Lumbalnivå: Fasciculus gracilis – Nucleus gracilis
2. Neuron korsar ovan mot kontralateral blad från medulla samt projicerar upp mot ventral posterolateral kärna (VPL) inom thalamus.

   nära överkorsningen kallas nervfibrerna internal arcuate fibers. Därefter kallas ledningen medial lemniscus.

3. Neuron projicerar mot somatotopiskt lämplig sektion från gyrus postcentralis.

Fasciculus cuneatus, dorsal kolumn såsom överför somatosensorik ifrån övre kroppen: armar, övre delen från bålen samt hals (över T6/7).

Fasciculus gracilis, dorsal kolumn liksom överför somatosensorik ifrån nedre kroppen: ben samt nedre delen från bålen (under T6/7).

Medial lemniscus, ledning från ”second beställning neurons” likt överför signalen vidare ifrån dorsalkolumnerna mot ventral posteromedial kärna (VPM) inom thalamus.

Spinothalamic tract

Kontralateral bansystem vilket överför smärta samt temperatur ifrån posterior sektion från huvudet samt beneath.

Överkorsning sker inom segmentnivå, en alternativt numeriskt värde parti ovan alternativt beneath ifrån var spinalnerven träder in inom ryggmärgen. Får sitt namn eftersom detta finns enstaka direkt koppling mellan ryggmärgen (medulla spinalis) samt thalamus. Detta bansystem kallas även detta anterolaterala systemet.

1. Neuron tillsammans cellkropp inom dorsalrotsganglion vilket terminerar inom dorsalhornet vid segmentnivå (ett alternativt numeriskt värde parti upp alternativt ner).
2. Neuron korsar ovan mot anterolateral sektion från ryggmärgen samt projicerar upp mot ventral posterolateral kärna (VPL) inom thalamus.
3. Neuron projicerar mot somatotopiskt lämplig sektion från gyrus postcentralis.

Ansikte

Trigeminal lemniscus pathway

Kontralateral bansystem såsom överför mekanosensorik ifrån anterior sektion från huvudet samt ansikte.

Kallas även pathway through the principal nucleus of the trigeminal complex.

1. Neuron ifrån n. trigeminus tillsammans cellkropp inom ganglion trigeminale träder in ventrolateralt inom pons samt terminerar inom principal nucleus of the trigeminal complex.
2. Neuron korsar ovan mot kontralateral sektion från hjärnstammen samt projicerar mot ventral posteromedial kärna (VPM) inom thalamus.

   Denna ledning kallas trigeminal lemniscus.

3. Neuron projicerar mot underlägsen sektion från gyrus postcentralis, var ansiktet existerar somatotopiskt representerat.

Ganglion trigeminale, ganglion till n. trigeminus (V).

Trigeminal lemniscus, ledning från ”second beställning neurons” liksom kopplar samman nervfibrer ifrån n. trigeminus mot ventral posteromedial kärna (VPM) inom thalamus.

Ledning genom spinal nucleus of the trigeminal complex

Kontralateral bansystem såsom överför smärta samt temperatur ifrån anterior sektion från huvudet samt ansikte.

1. Neuron ifrån n.

   trigeminus tillsammans cellkropp inom ganglion trigeminale träder in ventrolateralt inom pons samt går eller reser sedan ner inom medulla oblongata via ett ledning såsom kallas spinal trigeminal tract, var den bildar flera synapser tillsammans enstaka kolumn från celler vilket kallas spinal nucleus of the trigeminal complex.

2. Neuron korsar ovan mot kontralateral sektion från medulla samt projicerar upp mot tegmentum inom hjärnstammen samt sedan vidare mot ventral posteromedial kärna (VPM) inom thalamus.

   Denna ledning kallas anterior trigeminothalamic tract.

3. Neuron projicerar mot underlägsen sektion från gyrus postcentralis, var ansiktet existerar somatotopiskt representerat.

Spinal trigeminal tract, nedåtgående ledning inom medulla oblongata vilket består från ”first beställning neurons” ifrån n. trigeminus.

Spinal nucleus of the trigeminal complex, kärna inom medulla oblongata likt tar emot resultat angående smärta samt temperatur.

Anterior trigeminothalamic tract, ledning från ”second beställning neurons” liksom kopplar samman nervfibrer ifrån n.

trigeminus mot ventral posteromedial kärna (VPM) inom thalamus.

---

Bansystem	Kroppsdel	Modalitet	Överkorsning	Thalamus
Dorsal column–medial lemniscus	Under huvud	Mekanosensorik	Nedre medulla	VPL
Spinothalamic tract	Under huvud	Smärta samt temp	Segmentnivå	VPL
Trigeminal lemniscus	Ansikte	Mekanosensorik	Nedre pons	VPM
Ansikte	Smärta samt temp	Medulla	VPM

---

• Spinocerebellar tracts
  • Dorsal spinocerebellar tract (DSCT)
  • Ventral spinocerebellar tract (VSCT)
  • Cuneocerebellar tract (CCT)
  • Rostral spinocerebellar tract (RSCT)

Spinocerebellar tracts, flera bansystem liksom överför ipsilateral proprioception:

• Cuneocerebellar tract (CCT), överför proprioception ifrån övre bål samt armar.
• Dorsal spinocerebellar tract (DSCT), överför proprioception ifrån nedre bål samt ben.

Patologi

Brown-Sequards syndrom, halvsidig skada vid ryggmärgen såsom ger nästa somatosensoriska bortfall:

• Normal beröring vid båda kroppshalvor ovanför skadan
• Försämrad kontralateral smärta samt temperatur nedanför skadan (spinothalamic tract)
• Försämrad ipsilateral mekanosensorik nedanför skadan (dorsal column–medial lemniscus pathway)

Anledningen på baksidan ipsilateralt bortfall från mekanosensorik nedanför skadan existerar för att dorsal column–medial lemniscus pathway ej korsar ovan till än inom hjärnstammen samt existerar därför ipsilateral längs kurera ryggmärgen.

Somatosensoriska hjärnbarken

Primära somatosensoriska barken (Gyrus postcentralis)

Somatotop organisation

Olika kroppsdelar representeras vid olika delar från cortex.

Syncentrum (primära synbarken) existerar ett sektion från den bakre delen från storhjärnan var data ifrån synnerven bearbetas samt klassificeras efter färg, struktur samt rörelse till för att sedan skickas vidare mot övriga synområden inom hjärnan varpå informationen omvandlas mot upplevda upplevelse.

detta huvudsakliga syncentrat (V1) existerar anatomiskt likvärdig tillsammans med Brodmanns Area 17 (BA17) likt existerar en histologiskt sektor ursprungligt klassificerat från den tyske neurologen Korbinian Brodmann, likt baserade sina studier vid undersökningar från primater inom slutet från 1800-talet. Numera används andra hjärnavbildningsmetoder, fMRI mot modell, likt möjliggör ett helt ytterligare, till människan färsk insyn inom den mänskliga hjärnan.

Introduktion

[redigera | redigera wikitext]

De strukturer inom nackloben (occipitala loben), likt existerar kopplade mot synen inom inledande grabb, existerar blott start vid dem visuella processerna inom hjärnan, på grund av visuella intryck existerar väsentliga delar från den neurala aktiviteten inom både tinning-, hjäss samt pannloben.^[1] Den mångfacetterade visuella informationen likt huvudsakligen når nackloben organiseras inom synbarkens huvudsakliga, sekundära samt tertiära områden (V1-V5) samt skickas vidare mot dem övriga delarna från hjärnan genom numeriskt värde huvudflöden: detventrala flödet (för nedan) in inom tinningloben (temporalloben) ansvarar på grund av igenkänning från objekt samt det dorsala flödet (för ovan), likt går in inom hjässloben (parietalloben) samt går fram längs centralfåran, ansvarar på grund av dem rörliga synintrycken.^[2] Hanteringen från färgseendet liksom genomsyrar stora delar från nackloben (V1, V2, V4, V8) besitter nyligen demonstrerat sig artikel ett integrerad samt kritisk sektion inom avläsning från visuellt djup, positioner, rörelser samt objektstrukturer.^[3]

Synen börjar inom V1 liksom äger multipla funktioner samt fortsätter sedan inom alltmer inriktade kortikala områden.

Primära synbarken (V1)

[redigera | redigera wikitext]

Primära synbarken V1 existerar lokaliserat inom den bakre, mediala delen från occipitalloben inom hjärnbarkens bakre sektion samt betraktas såsom den visuella barkytan dit synintrycken når inledningsvis. Barken består från 6 olika lager tillsammans olika typer från neurala nätverk. V1 existerar den maximalt ursprungliga delen från synbarken samt tar emot synprojektioner ifrån laterala knäkroppen inom thalamus.

Då den huvudsakliga synbarken existerar randig inom tvärsnitt benämns den ibland striatala cortex (av lat.striatus, 'randig'). ett ytterligare benämning existerar plats 17, i enlighet med Brodmanns indelning samt klassifikation från hjärnan.

Funktion

[redigera | redigera wikitext]

V1 utför enstaka retinotopisk kartläggning från synfältet vilket innebär för att den fångar upp dem retningar såsom finns inom ögats näthinna samt fungerar likt ett landskapsbild ovan den.

varenda sektion från näthinnan representeras punkt till punkt inom V1 samt således finns enstaka bestämd lägesrelation mellan näthinnan samt huvudsakliga synbarken.

Varje enskilt nervcell inom synbarken ger respons vid ett viss sektion från synfältet samt detta sker genom för att neuronets receptiva fält agerar mottagare.^[4] Dessa receptorer existerar många små samt reagerar enbart vid mikroskopiska segment från detta ljus liksom fångas upp från näthinnan.

dem små receptiva fälten existerar enstaka förutsättning på grund av den detaljrikedom vilket synfältet erbjuder vilket gäller lokalisering samt skarpseende. Likväl såsom gula fläck (makula) inom centrum från näthinnan representerar detta skarpaste samt maximalt centrala seendet sålunda existerar centrum från V1 enstaka representation från gula fläck var skarpseendet alltså återges. Dock täcker detta region endast cirka numeriskt värde andel från näthinnans totala yta medan detta upptar cirka hälften från detta motsvarande barkområdet inom V1.

Orsaken mot detta existerar detta stora antal nervcell liksom behövs inom synbarken på grund av för att behärska hantera all den upplysning likt dessa synintryck ger. Vidare representeras dem yttre delarna från synfältet från dem perifera delarna från V1 var dessa regioner även ger ett mer översiktlig samt mindre vass foto från synfältet än den centrala delen.

Den minutiösa undersökning såsom den huvudsakliga synbarkens neurons receptorer utför från den visuella informationen ifrån näthinnan identifierar ständigt upprepad uppgifter likt existerar betydelsefull på grund av enstaka mängd olika visuella funktioner, mot modell läge, form eller gestalt, färg samt rörelse samt såsom justeras samt uppdateras kontinuerligt till för att ta in komplexiteten inom vår omgivning.

Området V1, tillsammans tillsammans nästa plats inom synfältshierarkin V2, existerar funktionellt heterogent samt behandlar färg, struktur samt rörelser simultant. Detta skiljer dessa områden ifrån V3, V4 samt V5 vilket varenda existerar inriktade inom en från dessa områden. V1 verkar, även ifall detta existerar ett förenklad foto, fungera ungefär liksom enstaka brevlåda vilket samlar ihop överskådlig data innan den packas vidare; ifrån V1 samt V2 flödar tre parallella banor; dorsala, mediala, samt ventrala, liksom till vidare olika typer från visuell resultat.

Informationen likt rör föremåls struktur inom rörelse förflyttar sig mot zon V3 inåt inom occipitalloben, den data såsom huvudsakligen rör färg samt mot viss sektion form eller gestalt rör sig vidare mot området V4 inom nedre delen från occipitallobens mediala blad samt informationen såsom rör rörelser söker sig mot zon V5 vid lobens utsida såsom ligger inom anslutning mot temporalloben.

Cellerna inom V1 delas in inom simpla celler samt komplexa celler. Strukturen vid dessa celler utvecklas inom takt tillsammans vilka typer från former liksom oss igenom våra liv äger introducerats för; detta kunna mot modell artikel skillnad vid cellformationen inom V1 hos ett människa likt existerar uppvuxen inom skogen jämfört tillsammans enstaka ytterligare likt existerar uppvuxen inom staden.

Hubel samt Wiesel plats dem inledande upptäcka för att cellerna inom V1 existerar organiserade inom vackra sammanhängande strukturer fanns orientering från cellerna sammanhängande dynamisk.^[5]

Skador vid V1

[redigera | redigera wikitext]

Områdena V3, V4 samt V5 existerar alltså beroende från för att erhålla sin data förmedlad ifrån V1 vilket fullfölja för att skador vid den huvudsakliga synbarken får allvarliga följder vid bota synförmågan.

Dock finns modell vid personer liksom besitter drabbats från liknande skador samt tycker sig artikel personer som inte kan se var dem ändå uppvisat reaktioner vid visuella stimuli utan för att personen inom fråga besitter varit medveten angående dem. en modell vid detta existerar omedvetna reaktioner vid rörelser var hypotesen existerar för att V3 självständigt förmå ta upp samt utföra den typen från resultat meningsfull.

V2

[redigera | redigera wikitext]

Sekundära synområdet V2 speglar syninformationen bokstavligen ifrån V1.^[6] V2 existerar ett anatomiskt heterogen struktur samt delar flera funktioner tillsammans V1, besitter enstaka substans liksom existerar randig. Detta upptäcktes från för att strukturen blev färgad tillsammans med cytochrome oxid samt vävnaden blev märkbart.

Tunna ränder existerar delaktiga inom färgperception samt dem grövre samt blekare ränderna står till struktur respektive rörelse. Området äger nära kopplingar mot resten från dem sekundära samt tertiära specialområdena till synen.^[3]

V3

[redigera | redigera wikitext]

Detta sektor tar emot inkommande dynamisk data ifrån dem grövre ränderna inom V2 (rörliga objekt).

Enbart nedre delen från synfältet existerar representerad inom V2 - den övre delen representeras inom VP (ventral posterior). Cellerna inom V3 existerar maximalt upptagna tillsammans rörlig struktur, medvetande på grund av rumsliga intryck från djup.^[7] Relativt ett fåtal från cellerna inom V3 existerar känsliga på grund av färger.^[5]

V4 samt V8

[redigera | redigera wikitext]

Huvudfunktionen existerar färg.

Semir Zeki fanns den förste neuropsykologiske forskaren likt hittade detta kritisk specialområde. Personer tillsammans med skador inom V4 skulle inom princip behärska titta samt tänka enbart inom gråskalor.^[3] Färgseendet hos människor existerar unikt samt detta besitter idag demonstrerat sig äga massiv innebörd till visuellt djup, positionering, rörelser samt objektstrukturer. på grund av primater är kapabel förmågan för att urskilja ett citrongul banan inom jungeln äga varit ett nödvändighet på grund av överlevnad.

enstaka liknande evolutionsteoretisk aspekt kunna även kopplas mot människans unika färgförståelse. Katter samt hundar, liksom ej ser färger tillsammans den komplexitet samt variation vilket människor fullfölja, besitter även sämre ögonkontakt inom helhet.^[2]

V5/MT

[redigera | redigera wikitext]

De flesta cellerna inom V5 existerar inställda vid för att styra vissa ögonrörelser samt flera vetenskapsman tycks artikel överens angående för att området existerar tätt förknippad tillsammans avläsning från bildrörelser.

Semir Zeki samt hans forskarteam tror dessutom för att vissa synintryck mot samt tillsammans med kommer mot V5 innan dem når huvudsakliga synbarken.^[8] V5 äger enstaka utdragen rad förbindelser mot andra kortikala samt subkortikala nätverk.^[9]

Skador inom V5 kunna orsaka funktionsnedsättning från ögonrörelser.

Källor

[redigera | redigera wikitext]

• Eriksson, H.

  (2001) Neuropsykologi. Normalfunktion, demenser samt begränsad eller markerad av gränser hjärnskador. Stockholm: Liber AB.

• Kolb, Bryan & Wishaw, Ian Q. (2009). Fundamentals of human neuropsychology (6.ed). Palgrave Macmillan

Noter

[redigera | redigera wikitext]